På en av mine mange kveldsturer fanget denne lille blomsten min oppmerksomhet, og jeg kom til å tenke på det fine diktet til Karin Boye:
Ja visst gör det ondt när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gjör det ondt när knoppar brister, ondt för det som väkser och för det som stänger.